Kan ha dragit årets vurpa nyss, går i min ensamhet från jobbet i mina uggs som har noll mönster under.
Kommer till den lilla nerförsbacken.
Börjar ta mig ner för den, går kanske tre steg innan jag slår på arslet.
Var som att åka skridskor ungefär.
Ställer mig upp och asgarvar.
Tänker att om jag går jätteförsiktigt så kan jag nog ta mig ner för den här backen.
Tar ett steg och vurpar en gång till.
Sen ligger jag där på marken och asgarvar ensam.
Fan önskar att nån hade vart med och sett det.
Har fått lyssna på Stina när hon har sålt idag.
En del människor förstår man jättebra medans man inte förstår ett ord av vad andra säger.
Men det kommer nog att gå bra till slut.
Puss mina fina!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar