Sitter i soffan med min kära familj.
Kikar idol.
Har nyss käkat räkor, mår nog lite smått illa allihopa.
Men gott var det.
Igår var kanske den mest känslofyllda dag på så fruktansvärt länge.
Jag grät som ett barn, skrattade från hjärtat.
Ibland både grät och skrattade jag samtidigt.
Min stöttepelare i alla lägen.
En av min vackraste och allra finaste vänner.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen.
När jag vill komma över och dricka kaffe och röka.
När jag behöver dina åsikter, råd och dina tankar.
När jag bara behöver komma över och vara bitter och få spy ur mig precis allt.
När jag bara behöver få komma över och skratta så jag kiknar.
Sådär på det där sättet jag bara kan med dig.
En vecka kvar dock.
En vecka och göra allt det där på.
Extra mycket.
Extra mycket kaffe.
Extra mycket cigg.
Extra mycket råd, åsikter och tankar.
Extra mycket bitterheter.
Extra mycket skratt.
Extra mycket tårar...
Puss mitt hjärta.
Du kommer få det så bra.
Uppleva så mycket.
All lycka till dig.
Jag vet precis vad du känner
fast du aldrig sagt ett ord
du har viljan att bli större
här är du redan stor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar