like I love you now

Jag blir så glad.
Oh vad glad jag blir.
Så glad över vilka fina vänner jag har.
Över att dem bryr sig.
Frågar hur det är.
Hur jag mår.
Om jag mår bättre idag.
Att dem ser på mig när någonting är fel.
Att dem låter mig spy ur mig all skit i världen.
Och endå sitter kvar och lyssnar.
Puss mina hjätan, puss.

Jag vill också bara berätta hur mycket jag beundrar min mamma.
Min underbart fina mamma.
Som utan tvekan är den starkaste kvinna jag någonsin träffat.
Den viktigaste människan i mitt liv.
Den människan jag öppnar mitt hjärta för.
Den människan som jag berättar precis allt för.
Och på så vis den människan som vet precis allt om mig.
Och även den människan som vet exakt på pricken hur jag fungerar.
Jag beundrar henne också för att hon står ut med mig jämt
och endå så är hon alltid där.
Jag älskar min underbart fina mamma.

Hatar förresten att inte riktigt veta.
Vad händer nu?
Vad vill jag ska hända?
Vad kommer att hända?
Rätt jobbig, den där ovissheten måste jag medge.
Måste ta tag i det jag helt enkelt.
För att få någon klarhet i det hela.
Rätt jobbigt det med.
För.
I don´t do that.

Sentimental? Jag?
Erkänner jag aldrig.
herrrå